"Written in the stars, a million miles away"

Gud ni anar inte hur mycket jag verkligen vill komma bort härifrån. Inte på någon solsemeste, nej. Utan verkligen bort. Flytta långt bort, lämna allt. Börja om på nytt, ett nytt liv med nya kapitler. Börja bygga på det liv som jag drömmer om. Skaffa nya kontakter. Börja om helt från början.  Jag behöver något nytt, ett nytt projekt. Mitt liv känns, just nu, som om varje dag repeteras om och om igen. Ingenting nytt händer. Samma skola, samma människor, samma jobb, samma hus, samma läxor och samma stall. Ingenting nytt.

Jag vill påbörja ett nytt kapitel, där allt går efter mina krav. Efter mina drömmar och ingen annans. För just nu lever jag inte i min dröm, utan i någon annans. Min dröm är inte att sitta på något kontor dag ut och dag in. Nej mina drömmar är så mycket större än så. Eller jag vet inte ens om man kan kalla det drömmar för egentligen är det mina mål. Mina krav på vad jag ska göra innan jag lämnar den här världen. Jag vill inte vara en i mängden, jag vill bli någon. Inte kändis som ni kanske tänker på nu, utan jag vill vara någon i mina egna ögon. Jag vill kunna känna att jag lyckats åstakommit något med mitt liv. Livet är för kort för att leva i någon annans drömmar. Min dröm är att göra det som gör mig lycklig. Och det jag gör just nu, gör mig inte lycklig. Jag vill bort, flytta till en ny stad, kanske till och med ett nytt land.

Island, det har alltid varit mitt drömland och jag har länge drömt om att åka dit, men de senaste åren har min nya dröm varit att flytta dit, permanent. Jobba med det jag älskar. Islandshästar. Förr ville jag verkligen inte jobba med hästar eftersom det var min hobby. Så min tanke var att om jag börjar jobba med hästar så kommer jag tappa känslan av att det är min hobby och det skulle bli mer ett jobb-tänkande. Men nu ser jag det ur ett annat perspektiv: jag vill jobba med hästar, att kunna kombinera sin stora livsglädje med jobb vore det ultimala. Hästar, min hobby skulle inte bli jobbet, utan jobbet skulle bli min hobby. Tänk att få, varje dag, hålla på med något som du älskar? Visst vore det toppen? Det är min nya motivation i livet. Att få jobba med det jag älskar. För jag ska säga er, efter att ha genomgång en hjärnoperation har jag börjat se livet ur ett annat perspektiv, en annan synvinkel. Man lever bara en gång. Så därför ska man passa på att njuta och göra det bästa av precis allt. Visst, det är jätte svårt ibland att vara postitiv, eller rättaresagt det är omöjligt. För vi alla är människor som har olika tankar och åsikter. MEN, man ska leva efter sin egna dröm, ha sin egen vision av livet och leva efter den. Man går miste om så mycket om man sitter och tänker på vad man ska göra med livet. Gör det som gör dig lycklig, börja där och så kommer det sluta bra. om inte fantastiskt.

Just nu är min dröm att komma ut på tävlingsbanorna och starta min karriär där. Bilda ett namn för oss ryttare. Se framgången som jag och hästen gör tillsammans. Men vägen dit är lång, jag har en dröm och jag vet hur jag ska ta mig dit. Men det kanske inte räcker? Jag har min älskade häst, men hon kan inte ta mig dit jag vill. Och jag har hittat min drömhäst som kan ta mig dit. Men är jag villig att sälja min prinsessa för det? Nej, absolut inte. Kommer inte fråga. Att sälja Ásta skulle vara som att förlora sin bästa vän, sin familj. Det går inte. Men just nu väger min dröm över allt annat, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill verkligen nå dit. Med henne. Einrad är perfekt för mig. Jag har aldrig känt den här känslan. Att det verkligen känns rätt. En investering för livet. Kosta vad det kostar, jag vet att det är rätt. Nu ska jag få dem andra att förstå att det är rätt och värt varenda öre.

Operationen har gett mig så mycket- jag vet vad jag vill i livet och jag vill dit nu. Livet är för kort för att vänta. Det kan ta slut på ett ögonblick. Min förra häst fick jag avliva och det är blandannat därför jag aldrig skulle kunna sälja Ásta. Hon har hjälpt mig igenom allt. Hon var min klippa när han försvann., under alla svåra stunder. Under operationstiden så var jag i stallet och bara satt. Satt och lyssnade på hennes frustandet, grät bredvid henne. Hon gjorde allt som var så jobbigt så mycket lättare. Så därför kan jag inte sälja henne, så jag tänker behålla henne. Men hur ska jag göra med Einrad? Jag får leva snålt för att ha råd med ridningen och henne, men samtidigt så vet jag att det kommer vara värt varenda öre. För det är min dröm. Och jag vill leva i den. Alla når inte sin dröm för att dem är för fega för att pröva. Jag ska lyckas. Men inte genom att sälja mitt hjärta, för då har jag inget att ge vidare till Einrad.



Einrad och jag igår, min drömhäst!

Förlåt för mitt virriga inlägg, hade alldeles för mycket i huvudet som behövde komma ut. Kommer blogga mer normalt sen. Men från och med nu så kommer jag börja blogga om mina drömmar och min operation ganska mycket. För jag har inte visat hur det var. Det var hemskt. Det värsta som har hänt och jag vill hjälpa andra genom att berätta om det jag gått igenom. Livet är för kort för att kasta bort.

Kram på er vänner och läsare♥