Ridlektionen i måndags gick väll inte så superduper bra, men helt ok. Men jisses vad frustrerad jag blev där ett tag. Vi skulle rida slalom mellan koner, böja och flytta bakbenen. Smart det lät va? Kanske inte..men mina ben löd verkligen inte. Dem mest hängde där och gjorde ingen nytta. Einrad hoppades mest och var supertaggad medans jag mest var död. En säck potatis. Efter en liten utskällning från Ylva att jag måste vakna och rida med benen och en liten andning från min sida var vi igång igen och passet avslutades bra iallafall.  Vi tränade på lydnad och massa annat. Väldigt givande och jag älskar verkligen den där hästen! Vi red på fyrkantspåret och mellan m och F, ( tror jag att det var, minns inte bokstäverna, blir så när man är van att inte ha några bokstäver att rida efter) skulle vi rida i mellan till ökad tölt med fortsatt samma böjning och form, Sen vid f skulle vi sakta ner med hjälp av sätet till arbetstempo, riktigt sakta alltså. ( Varför gör jag idiot förklaringar?) Och sen enhandsfattning i tölt i slalom med samma böjning osv. Snacka om att döda sina elever. Till råga på allt så får jag inte vissla längre.

Att rida för MalinS och Ylva på samma gång, är som att blanda dag och natt. Vissla är något som är självklart när man rider för M, men det får man icke göra för Y. Höja handen eller låga händer. Det är sådan skillnad, men gillar båda sätten jätte mycket, men det är väldigt komplicerat och förvirrande att blanda mellan dem två. Visserliggen varnade Malin mig lite för detta;) haha. Men På lillabruna är Malins sätt det absolut bästa. För Einrad är det Ylvas. Men det handlar mest om vad dem är vana vid. Men nu hoppas jag att nästa lektion på måndag går bättre och den 19 är det ridlektion för Malin, Denna gång ska jag också rida för henne. Måste få lite ny insperation till ridningen på lillan.