"I don't wanna dream about something that never were"

Nu är ALLTING klart! Förutom lite skit som släpar sen tvåan, men det tar jag sen, efter studenten!Just nu vill jag bara njuta av att det faktiskt är över snart. NÄSTA VECKA TAR JAG STUDENTEN! Det är helt ofattbart och underbart! Studenten är så nära, jag kan nästa ta på den. Det är helt sjukt, studenten kommer blandas med lyckotårar och sorg. Min lilla fina klass ska skiljas åt..det som är mest hemskt är att man vet att man inte kommer hålla kontakten med ens hälften. Tragiskt men sant.

Det är så sjukt, jag minns såväl första dagen i gymnasiet. Gick förbi min gamla skola och var så sjukt nervös inför första dagen, I gymnasiet, i naturlinjen. Hade piffat till mig rätt ordentligt. Kände mig så stor och vuxen. Men vad lite jag visste då. Att livet skulle ta en annan vändning än vad jag väntat mig. Minns när jag satt i aulan och var jätte nervös för att jag inte skulle hamna i samma klass som min grundskoleklasskompis. Såklart hamnade vi inte samma klass och jag blev skitarg, mest nervös. Första anblicken på min klass gav mig hys om att det inte sämnde. Sen träffade jag Mia, vi blev tajta direkt. Klistrade, sjöng i mysrummet till High school musical, dansade och flamsade och spanade på killar nere på järntorget. Minns att vi alltid kastade ner varandras nycklar när några tvåor satt där och dem fick alltid kasta upp dem åt oss. hehe, fan vad nöjda vi var när dem pratade med oss, fast vi inte hade kastat ner några nycklar. Mia sög även på namn så vi gav dem nicknames. Under ettan hade jag och Mia världens killproblem, vi var som två små fjortisungar som spanade på alla. nej men typ. Små och brutala. haha.

Sen kom den dagen, vi bestämde oss för att skita i vår klass och natur. Började därefter i SP08d, min underbara klass som jag har idag. Vi gillade den klassen betydligt bättre än den i natur. Men vi släppte inte natur helt, Vi hängde där ibland, egentligen bara för att vi kunde och kände många kring naturområdet. Våra teknik killar hade blivit treor, och vi var fortfarande ettor. Små ettor. hehe. Vi träffade ida, klickade direkt. Hon var som min tvilling, hon började hänga med mig och Mia på våra rundor mellan lektionerna, pratade med allt och alla. Ååh jag kommer aldrig glömma min gymnasietid. Fått så många vänner som jag kommer hålla fast vid, nya kunskaper, mycket skratt och gråt. Träffat min första seriösa pojkvän, dansat på hemma fester och krogar. Bråkat med vänner, skrattat åt våra bråk och sett massvis med utspring...nu är det min, vår tur att springa ut! Med minnen i bagaget, kunskap och en livserfarenhet. Fyra år senare som Mia och jag brukar säga.